Träning

Hej igen.

Idag var temperaturen på morgonen lite lägre igen så jag stack ut med Gila för att

försöka praktisera stoppträningen som Åsa tipsat om. Vi kom ut på marken men tyvärr så

var snön inte ihopfrusen utan det var väldigt löst. Jag släppte Gila men det det blev mest plöja sig fram i snön
som fortfarande är djup. Efter en stund så hoppar plötsligt en hare upp framför nosen på Gila och jag kom mig inte för att blåsa stoppsignal
utan skidade efter henne och fick därmed stopp på förföljandet. Vi fortsatte våra försök men idag så ser det ut att bli mest motionsträning
och tillråga på allt så börjar det regna. Efter ett par timmar så är Gila rätt så sliten så jag bestämmer mig för att skida mot bilen.

Vi rör oss i med vind och plötsligt ser jag Gila som är 10 meter framför mig stanna och vrida upp huvudet bakåt mot mig och i samma ögonblick lyfter en ripa 5 meter vid sidan om mig och jag får upp pipan och blåser stoppsignal och tack vare det tunga föret och att jag är på väg mot Gila så får hon ingen möjlighet att förfölja den.  Det blev en liten situation till sist så man ska aldrig ge upp. Det sista som händer denna dag är att i utförslöpan ner mot bilen, ett hårt skoterspår, blir farten så hög att jag svänger ut i terrängen för att få stopp och det bär sig inte bättre än att jag sticker staven, under en björkbåge, och bryter av den. Det blir ett besök på sportaffären och köpa nya.

Ha det bra alla.

Helgens träning med Gila

Ute igen.

Vi sticker ut tidigt på lördag morgonen innan dagsvärmen förstör föret.

När vi kommer ut på marken tilltar blåsten så det blåser kraftigt när jag släpper Gila.

Hon hinner inte långt förrän hon springer upp en ripa som hon förföljer en liten bit innan hon vänder åter.

Vi stannar till en stund vid uppflogsplatsen. Vid nästa släpp känns det som den kraftiga vinden spelar oss ett

spratt och söket blir ryckigt och det slutar med att hon springer upp en ripa till som hon följer en bit innan hon kommer tillbaka.

Vi tar en liten paus och jag undrar varför hon inte står idag men bestämmer mig för att det måste bero på den hårda vinden

Som gör att hon kommer fel in på riporna. Släpper igen och söker fortfarande med hackig reviering men helt plötsligt står hon strax framför mig.

Snabb resning, stoppsignal hon går efter kort innan hon kommer tillbaka.  Vi upprepar paus vid uppflogsplatsen.

Nytt sök och efter en stund står hon igen. Samma resultat som senaste situationen.

Vi vänder hem innan föret som redan hunnit bli löst blir ännu tyngre

·         Söndag.

·         Återigen upp tidigt. Ut på marken och det visar sig vara ett racerföre och en underbar morgon med lagom vind.

·         I dagens första släpp revierar Gila underbart fint. Står för dubbelripa efter två minuter. Fin resning men rejäl eftergång i det snabba föret. Nytt släpp fortsatt mcket fin reviering, stånd för singelripa, ny resning med kraftig eftergång. Båda gångerna tillbaka till uppflogsplatsen men inga hårda ord. Lovis tur, ingen fågel. Gila igen, stånd i en liten sluttning. Ripan lättar direkt, Gila kvar på platsen. Lovis tur, ser tjäder lätta i en liten skogsdunge. Lovis? Nu är det kaffepaus. Underbart väder. Efter fikat står Gila för ytterligare en ripa länge när jag försöker få igång telefonkameran. Misslyckas. Ripan tröttnar på oss och lättar Gila efter en kort bit. En mycket fin dag.

·         Efter hemkomsten ett telefonsamtal till Åsa som föreslår att det är dags att visa Gila vid nästa tillfälle att stopp betyder stopp. Få se hur jag lyckas med detta. På återhörande.

 

Gilas Söndag.

Söndag.

Idag har jag bara Gila med mig.

Föret är vad jag kallar underbart. Skare med en centimeter nysnö uppepå.

Vi söker av en platå med fjällbjörk och helt plötsligt står Gila. Jag kommer nästan upp jämsides med henne innan hon gör en resning i full fart.

Ripan lyfter och jag ger Gila 10 meter innan jag ropar stopp kommando.

Hon går efter 10-talet meter till innan hon vänder tillbaka.

Vi tar en liten paus vid uppflogsplatsen.

Jag släpper i väg Gila på ett nytt sök. Vi gör en lov runt en myr och kommer upp i bra vind.

Plötsligt ser jag Gila stanna till 50 talet meter framför mig så jag tar ett par kraftiga stavtag  för att komma fram men då
går hon iväg men bara fem meter så står hon igen och jag hinner upp jämsides med henne innan hon i full fart går mot en liten buske och ripan lyfter. Gila får några meter innan jag signalerar stopp och hon vänder tillbaka efter 15-20 meter.

Återigen tar vi en liten paus vid uppflogsplatsen.

Vi fortsätter i mycket fin terräng en ripa lyfter en bra bit vid sidan av oss när vi passerat och jag förbannar mig sjäv att jag inte visade ut Gila åt det hållet. Hon försvinner över en kulle och jag tar ett par ”snabba” skär för att komma upp och där står hon igen framför mig och jag går upp bredvid henne. Hon tar några steg framåt i omgångar och jag följer med. Jag ser inget framför oss men jag manar på henne och då lyfter ripan bakom en buske såg ingen av oss såg den och Gila blir kvar hos mig. Nu tycker jag det räcker för idag så vi får hem och smälta det som hänt.

Jag känner mig mycket nöjd med dagen.

Ha det bra alla.

 

 

Gila i farten

Hej Alla.

Denna helgen har jag varit ute med Gila Och Lovis.

På lördagen var det mycket löst före och jobbigt för hundarna.

Gila dök in bakom en liten gran och stötte två ripor, orkade pulsa efter 10 meter innan hon kom tillbaka.

Vi stannade vid uppflogsplatsen och tog en liten paus medan jag funderade på varför Gila inte kände fåglarna tidigare.

Efter en kaffekopp tog vi ett släpp till.

Helt plötsligt står Gila och jag ligger ca 20 meter bakom.

Tar mig upp strax bakom och hon smyger fram några steg och jag tänker att nu är det dags.

Hon avancerar några steg till i ett par omgångar innan jag besviket konstaterar att riporna nyligen betat här men lämnat platsen.

Efter ett par sök till tar vi paus. Jag hittar en krokig fjällbjörk i perfekt höjd att sitta på.

Plötsligt hör jag ripor kackla och Lovis sätter sig rakt upp. Hon har hört samma sak.

Jag fikar klart och tänker att nu är det dags Gila.

Släpper Gila som avancerar framåt och söker av den svaga sluttningen vi har framför oss.

Efter en stund ser jag först en sen ett par ripor till lyfta hundratalet meter framför oss.

Ingen av hundarna upptäcker detta.

Jag kallar in Gila och släpper Lovis som efter ett par slag kommer upp till området där riporna lyfte.

Tyvärr ingen mer fågel där. Nu är det eftermiddag och föret ännu lösare så vi drar oss hemåt innan orken tar slut.

Nya tag imorgon Söndag