Äntligen är Duncan skolmogen, nu blir det lite ordentliga krav.
Alla mjölktänder är bytta mot perrmanenta, så nu är den störningen väck.
Han sköter sig jättefint på våra skogsturer. Håller ( enligt vår smak) bra kontakt och går lagom stort för en plutt i hans ålder.
Motorn funkar bra, stundtals ser söket riktigt metodiskt ut även om det på valpars vis är mycket intressanta dofter som gör att det stoppar upp lite.
han går hyfsat fot både med koppel och utan även om det fortfarande behövs lite grymtande tillrättavisningar som han åtlyder fint
. Inkallning funkar bra (men vi väntar lite med att nöta på det under svårare provokationer som under våldsam lek med andra .
Vi fodrar nu bara två gånger om dan.
Veterinären har ögonlyst, och det såg perfekt ut.
Idag, på vår kvällstur i skogen försökte han sig på ett fågelarbete !.
en trut satt ute på den ganska ruttna isen i ett viltvatten vi brukar runda.
Innan jag hann blinka tog han ett rejält skutt ut över vattenspegeln mellan strand och is, landade på isen en och en halv meter från bergskanten ,
men gick naturligt vis igenom. Han simmade tillbaks efter en stunds raktupponerplaskande och tog sig sen upp utan att verka berörd av det hela. Kanske är han vaccinerad mot trut nu..
Nu börjar det också finnas lite allehanda fåglar, som trastar etc, där man kan träna stadga.
Vi har en hel del morkulla i skogen , men jag brukar försöka undvika att gå med Duncan på de heta ställen innan vi har ett ovillkorligt stopp på honom.
De andra hundarna har haft några fina situationer , men för det mesta är kullorna lätta på vingarna och går innan det har funnits en chans för hundarna som jag håller kort nu med hänsyn till rådjuren som haft en tuff vinter.
Hälsningar från Fredriksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar