Hej igen.
Fredag morgon uppe tidigt då Eva, min älskade sambo, ska åka till sin dotter och hälsa på. Jag ser att termometern visar
noll grader och bestämmer mig för att ta hundarna och åka ut. Kommer ut till marken och där visar biltermometern -3.
Det blåser kraftigt när jag släpper Gila i motvind och hårt skarföre. Hon söker av terrängen i full fart med breda fina slag men hittar ingen fågel.
Vi fortsätter framåt men fåglarna verkar bortblåsta dom också. Vi tar en liten kaffepaus. Nytt släpp i motvind men inga fåglar så vi viker av och Gila försvinner över en kant och jag skyndar mig upp för att se. Jag ser henne långt bort med vinden in snett bakifrån. Plötsligt lyfter två ripor strax framför mig och flyger ca 50-60 meter bort och sätter sig så jag ser dom. Jag kollar var Gila är och ser att hon vänt så jag kopplar Lovis vid en buske för att kunna hänga med om Gila får nos på fåglarna. Hon närmar sig och passerar i vad jag tycker borde vara vindriktningen från fåglarna men ingen reaktion så vi får avvakta nästa slag. Innan hon hinner tillbaka så tröttnar fåglarna på min närvaro och ger sig av. Gila kommer förbi mig och ger sig av i medvinden långt fram igen och jag skidar bort och för att koppla lös Lovis. Hon har snott kopplet nåt varv runt busken och när jag fått loss henne och tittar upp ser jag Gila förfölja två ripor långt bort. Jag svär för mig själv, såg inte vad som hände om hon bara sprang på dom. Nej, en hund att koncentrera sig på när man tränar. Vi hittar ett läställe och tar en liten paus. Nu har vi kommit runt så vi får bättre vind vid nästa släpp. Båda hundarna sitter och vädrar ordentligt när jag dricker kaffe så nu är det något på gång. Släpper igen men idag har vi ingen lycka med oss så jag vänder hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar