Stolpe in, stolpe ut

Min lilla fröken har visat fina jaktliga sidor. Började lite smått med dressyren under sommaren. Vi drog sedan upp en weekend till Sälen och tränade på. Många fina situationer, det som verkligen etsat sig fast i minnet var när Silla sekunderade sin mor. Stort! Fortsatte sedan under hösten med lite skogsjakt och åter igen visade hon sin fina jakt sida med att ställa en gammel tjäder åt husse, endast 6 månader gammal! Grymt!

Åkte till Sälen på 1 dagars jakt, slutade med ett fullständigt fågelarbete på en rip kull, och tro mig Hundfjällets enda kull denna dag. Mycket nöjd!!

 

Dock under hösten visade hon att efter hård ansträngning, hälta. Vi kliade os i huvudet o trodde de va en skada i tassen som hon fick när hon va liten, men vi forskade o forskade. De hela visade sig vara ODC. Blev lite grus i maskineriet, man gick o funderade mycket hur allt skulle bli om de va kört med de jaktliga. Dock har man underbara vänner som haft liknade/lika situationer som stöttade o förklarade. Så igår (den 11/12-12) fick vi äntligen komma till en ortoped som fixade Sillas lilla bekymmer. Nu väntar 2 mån rehab, vårt mål är att försöka få till en start uti April. Borde gå, men skynda långsamt, är väl något som ja verkligen vet va de betyder.

 

Vi ses o syns kära fågelhunds vänner på något fjäll. God Jul o gott nytt år// Erik, Joico o Silla